Ekologisk biodling - Ekologiska bin!

EKOLOGISK BIODLING -
- EKOLOGISKA BIN.

ORGANISK BIODLING -
- ORGANISKA BIN.

Bin som slipper gifter och syror --- ekologiska bin !

Detta är den sällsamma historien om DET EKOLOGISKA BISAMHäLLET som inte hade vett att dö (som de "kunnigaste biexperterna" anser att de ska göra) utan istället envist fortsätter att växa och samla honung, berättat av en inte vidare duktig biodlare.

"Den ekologiska produktionen har som målsättning att vara ett självbärande, uthålligt ekosystem där människan fungerar som ett viktigt och nödvändigt kugghjul. Så långt det är möjligt skall man i första hand använda lokala och förnyelsebara resurser, t ex egenproducerat foder och stallgödsel, för att i största möjliga mån undvika långväga transporter från andra delar av landet eller världen. Produktionen skall också bedrivas utan användning av kemiska bekämpningsmedel."
Klippt från: http://www.livsmedelssverige.org/ekologiskmat/eko_produktion.htm

Bo Malmgren

Till min stora fasa upptäcker vi, min fru Gitte och jag, en dag 2002 (tillsammans med vår bitillsynsman) att våra bisamhällen invaderats av den hemska varroan! Vad skulle vi göra??

Så här är det. Jag är inte någon vidare duktig biodlare. Lyckligtvis har jag upptäckt att jag inte behöver vara vidare duktig för att hjälpa våra ekologiska bisamhällen att klara sig. Det finns så många andra skickliga och erfarna biodlare som generöst och vänligt redovisar sina erfarenheter, både goda och dåliga. Det som följer här, är alltså en sammanställning av våra egna försök plus några kommentarer pga andras erfarenheter. Bina är vanliga blandrasbin.

Det flesta av uppgifterna som följer här, är alltså mest sammanställningar av andras erfarenheter testade på våra blandrasbin. Dom bin vi har just nu är ättlingar till en insamlad svärm av totalt okänt ursprung. Alltså en ”Ortens blandning” med en troligen stor genetisk bredd.
Själv har vi hunnit till år tre och sett ljusa och vita varroa i varroagallret och våra bin verkar må bra.

Alltså: Det här är vår helt ekologiska handlingsplan. Och då naturligtvis helt utan kemi !!

Först! Vi ser till att alla samhällen i vår bigård sköts på samma sätt!!
Då felflygning är mycket vanlig inom en bigård, måste alla samhällen ha samma villkor. Det är här både selekterade bin för motståndskraft och den mindre cellstorleken kommer in. Båda ger bin som tål virustryck bättre. Den mindre cellstorleken ger, enligt många rapporter, bin som också lättare kommer igång med försvarsåtgärder.

Vår handlingsplan

Dom bin vi har just nu är ättlingar till en insamlad svärm av totalt okänt ursprung. Alltså en ”ortens blandning” med en trolig stor genetisk bredd. Vi har nu hunnit till minst år tre med varroan och sett ljusa och vita varroa i varroagallret och våra bin verkar må bra. Vi har ett försök till handlingsplan för att bekämpa kvalstret så att det inte tar kål på våra bin (eller andras bin heller för den delen).

1. Som ekologiska biodlare vill vi inte använda någon slags av kemisk bekämpning i form av syror eller gifter.

2. Vi ser också till att alla samhällen i vår bigård sköts på samma sätt! Det var inte så svårt med få samhällen.

3. Vi vill undvika felflygning mellan samhällena, de placeras ordentligt isär. Det var inte heller så svårt med bara ett fåtal samhällen.

4. Vi använder en liten cellstorlek, i alla fall i yngelrummet. Av andras rapporter verkar det inte direkt skada(!).

5. Vi skär drönaryngel flera gånger under säsongen (från 2004) som en viktig del i vår varroabekämpning, och

6. Vi gör avläggare. (Detta år ska vi prova ytterligare en metod.)

Kortfattad historia

Efter upptäckten av (EN) varroa 22 augusti 2002 i ett av de varroagaller som legat under det ena av två samhällen sen 8 augusti, började vi fundera. Vår handlingsplan att hjälpa våra bin att klara av varroan själva (eller så gott som själva) började ta form. Antingen skulle våra bin klara sig utan kemi, eller också skulle det bli två biodlare mindre i Sverige (Gitte och jag)!

Lagom till invintringen 2002 och indragning av vinterfoder (=sockerlösning) stoppar vi ner 3 ramar med mellanväggar som har cellstorleken 5,1 mm bland ramarna som från början troligen var 5,4 mm.

På våren och sommaren 2003 bytte vi ut de allra flesta ramarna i yngelrummet med ramar med mellanväggar med cellstorlek 5,1 mm.

På sommaren såg vi nån enstaka varroa som sprang omkring på vaxet hos det samhälle vi hämtat i en buske hos en granne.

Vid invintringen samma år får våra samhällen 3 ramar med mellanväggar med cellstorleken 4,9 mm instoppade bland 5,1-ramarna.

2004 byttes de flesta ramarna i yngelrummet till cellstorlek 4,9 mm. Varroagallret visade att det bland nerfallet fanns varroa som inte var mörkbrun utan ljus eller till och med vit. Det berodde åtminstone till en del på att våra bin tröttnat på att ha varroa klättrande överallt och börjat öppna celler med varroa på pupporna och slängt ut dom! Se bilderna på de första drönarutskärningarna.

Varroagaller

Sista bilden: En underlig figur till vänster om ett kvalster och ett av ett bi utsöndrat vaxfjäll.

Första perioden vi samlade varroa med varroagaller 2004 var 19/4-2/5, 17 dagar gav ca 50 varroa under vårt ena samhälle (3/dag) och 200 från vårt andra samhälle (12/dag).

Andra perioden med varroagaller 22/5-30/5 gav ca 200 varroa i samhälle 1 (25/dag) och ca 100 i samhälle 2 (13/dag). Tredje perioden gav samhällena ca 10 varroa i varroagallret den 14/6 efter mer än 10 dagar (mindre än en/dag). Observera att antalet varroa i nedfallet minskade dramatiskt. Knappast negativt.

Avläggare

Toppavläggare gjordes den 20/6 i båda samhällen. Så gott som allt yngel hamnade i avläggaren, men drottningen blev kvar i modersamhället. Avläggarna fick dra upp en egen drottning. Då avläggarna hade en ny äggläggande drottning flyttades de från toppen på samhället till en egen plats och en stor skiva av plexiglas placerades framför flustret så att flygbina tog nytt flygmärke och stannade kvar.
En plexiglasskiva framför flustret håller kvar flygbina i avläggaren då den flyttas till en egen plats.

Drönarutskärning

Den 2/5 gav vi bina en tom ram att bygga drönarceller i för varroan att klättra över till. En ram delad på mitten med frigolit i ena halvan de första tio dagarna för flitiga bin att bygga drönarvax i. Den tionde dagen togs frigoliten bort ur “den andra halvan”. Efter ytterligare tio dagar, dvs 22/5, skars vax och drönare ut ur den “första halvan”.

Efter ytterligare tio dagar, dvs 1/6, skars vax och drönare bort ur “den andra halvan” och så vidare. Varroamängden minskade betydligt i drönarutskärningarna för varje utskärning. Alla utskärningar lades i separata plastpåsar i frysboxen till ett lämpligt tillfälle då de togs upp, bröts sönder och studerades. Första utskärningen visade mycket varroa i drönarvaxet, ofta flera (upp till 7) i många celler. Men det var inte varroa i varenda cell, även om det fanns i de flesta. Bisamhällena hade själva rensat ut yngel med kvalster, åtminstone i första drönarutskärningen (se bilder). I många celler ur vilka yngel hade rensats ut hade drottningen hunnit lägga drönarägg en gång till då vi kom och skar ut kakbiten. Det var t o m ringlarver i en del bruna celler. Det kunde vi konstatera då inga drönare skulle ha hunnit krypa ut efter 19 dagar (20 minus en för vaxbygge) och lämna efter sig bruna kokongrester. De behöver 24 för att krypa ut själva. De hade fått hjälp av bina att ”komma ut” tidigare.

De första drönarutskärningarna. Observera öppnade celler med puppor som börjat få färg på ögonen. Och de många tomma (utrensade) bruna (kokongrester) cellerna, en del med ägg i igen, några t o m med ringlarv (enddast lite brunt). Drönare kryper ut själva 24 dagar efter ägget lagts. Men här hade drönarna haft högst 19 dagar på sig (en dag för vaxbygge) av 20.

Vi fortsatte att skära ut drönaryngel ända tills vi fixade till avläggaren. Andra utskärningen av drönarvax visade en avsevärd förändring, mycket färre antal varroa sågs i drönarcellerna denna omgång. Drönarvaxet, fribygge, hade en cellstorlek på omkring 6,2 mm. Kan jämföras med mellanvägg för drönarbygge som ger åtminstone 6,8 mm cellstorlek. Hur nu detta ska tolkas.

Varroagaller på sensommaren

Mellan 24/7-10/8 (17 dagar) samlade vi nedfall från två av våra “blandrasare”, i varroagaller under en avläggare och det starkaste modersamhället. Vi hittade 10 varroa under avläggaren (0,6/dag) och 25 varroa under modersamhället (1,5/dag). Dessa båda samhällen står tätt invid varandra. även med lite felräkning var detta antal mycket lågt. Våra bin förefaller må bra och vi såg inga bin med skadade vingar eller något annat underligt. Och med hänsyn till sommarens kalla och regniga väder, jobbade bisamhällena bra med yngelsättning och sånt, även om vi inte fick nån toppskörd, bl a beroende på det sätt vi gjorde avläggarna på.

Alkoholprov

I samband med att våra samhällen fick sitt vintersocker (dom fick behålla lite av den honung dom själva samlat in också) fixade vi ett så kallat “alkoholprov” från vårt starkaste samhälle, som var modersamhället som nämndes ovan med 1,5 kvalster per dag den 10/8. Sockerfodringen skedde nog kanske lite för sent, i oktober.

Alltså: Ett antal bin borstas ner från en eller flera ramar i en burk med T-sprit eller liknande (känns verkligen hjärtlöst, bina dog på en gång!). Burken med lock på skakades väl i en minut så att kvalstren lossnade från bina. Sen användes en rostfri honungssil i två våningar. Burkens innehåll hälldes utomhus genom silen. Alla bin stannade i övre silen. Det hela spolades med ganska kraftig vattenstråle (och länge) så att alla varroakvalster spolades ner och fastnade i den undre finare silen.

Resultat: I den undre silen 72 varroakvalster. I den övre silen 367 döda bin. Alltså 20% varroa så dags på hösten. Det fanns då inget yngel i samhället. Ska bli intressant att kolla varroanerfall till våren. Att det ändå blev 20% kvalster trots det låga naturliga nedfallet i augusti, kan det bero på reinvasion från andra bigårdar? Det finns ett (okänt) antal bisamhällen i omgivningarna.
Gitte räknar bin och kvalster från skörden i dubbelsilen efter alkoholprovet. Varroan hamnar i finsilen, bina i grovsilen.

Klisterfälla.
I samråd med Johann Lang ordnade han en ’toppavläggare’ med den gamla drottningen i den undre lådan med alla dragbin. Och en nätbotten med 2 lager nät och klisterband mellan. Efter en idé utvecklad av Karl Drakenberg i hans snickarbod. Vi hade redan hunnit dela våra samhällen för så att vi kunde inte testa själva.

Johann Lang har framgångsrikt genomfört Karls idé. Allt yngel stående ovanpå med flustret åt motsatt håll. När allt yngel däruppe krupit ut, har drottningen därnere mycket yngel på gång, och varroan söker sig ner genom gallret till ynglet, och massor fastnar i klistret! Detta händer innan den ’övre våningen’ fått fram en parad drottning som kan börja lägga ägg och producera yngel, attraktivt för varroa. Efter 21 dagar räknade Johann till fler än 500 kvalster som fastnat i klisterbanden.

Miss

Eftersom jag inte är någon vidare duktig biodlare, missade jag rimligen en drottningcell i det andra av “modersamhällena” (inte det som togs alkoholprov på). Resultatet blev att större delen av det samhället den 3/7 “emigrerade” 15 meter upp i en gran, ända in till stammen. Efter tre dagar sittande på samma ställe, gav sig svärmen iväg mellan två åskskurar.

Utökning med nordbisamhälle

Under hösten 2004 hämtade vi ner en avläggare av mörka nordiska bin (med 4,9 och 5,1 mm i cellstorlek) från NordBi-reservatet i norra Jämtland, förvaltat av “Kung Karl” Drakenberg i Sikås. Han tror att det samhället går döden till mötes bland varroa och våra “blandrasare”. Om Du är nyfiken på resultatet, hör gärna av dig. Rapport kommer kanske i denna tidning.

Och om vi har bin med lång yngelfri period vintertid (som mörka nordiska bin har) tycks det ge svagare tillväxt av varroa än hos bin som ynglar nästan hela året (som ’gula’ bin verkar göra).

För bevisligen finns det bin som med ekologiska medoter klarar av att hålla varroa på en acceptabel nivå UTAN olika former av kemisk bekämpning i form av Apistan, myrsyra, oxalsyra, mjölksyra och allt vad dom heter, metoder som förordas av den mera ”etablerade” delarna av våra bi-instutitioner.

Bosse Malmgren, en inte speciellt duktig biodlare.

Den 19 januari 2005 lever samtliga samhällen !!

Webbgubbe: Bosse Malmgren. Mail: Åter till Bosses bisidor! Blombilder

Detta är ANEKDOTEN om bisamhället som inte vill dö.
En inte vidare duktig biodlares stapplande steg.
Vad biodlingen ställt till för oss . . .
Upprop: Rädda Läsös mörka bin. Josef Starks Minnesfond.